
“My dear fellow,” said Sherlock Holmes as we sat on either side of the fire in his lodgings at Baker Street.	”Min käre vän”, sa Sherlock Holmes när vi satt på varsin sida om brasan i hans bostad på Baker Street.
“Life is infinitely stranger than anything which our minds could invent.	”Livet är oändligt mycket märkligare än något som våra sinnen kan uppfinna.
If we could fly out of that window hand in hand, and see the strange events going on, it would make all fiction with its foreseen conclusions stale and unprofitable.”	Om vi kunde flyga ut genom det där fönstret hand i hand och se de märkliga händelser som pågår, skulle det göra all fiktion med sina förutsägbara slutsatser inaktuell och olönsam.”
“And yet I am not convinced,” I answered.	”Och ändå är jag inte övertygad”, svarade jag.
“The cases which come to light in the papers are, as a rule, bald enough, and vulgar enough.	”De fall som kommer fram i tidningarna är, som regel, tillräckligt kala och vulgära.
We have in our police reports realism pushed to its extreme limits, and yet the result is neither fascinating nor artistic.”	I våra polisrapporter har realismen drivits till sin yttersta gräns, men resultatet är varken fascinerande eller konstnärligt.”
“A certain selection and discretion must be used in producing a realistic effect,” remarked Holmes.	”Ett visst urval och omdöme måste användas för att skapa en realistisk effekt”, påpekade Holmes.
“There is nothing so unnatural as the commonplace.”	”Det finns inget så onaturligt som det vanliga.”
I smiled and shook my head. “I can quite understand your thinking,” I said.	Jag log och skakade på huvudet. ”Jag kan förstå hur du tänker”, sa jag.
“Of course, in your position of unofficial adviser and helper to everybody who is absolutely puzzled, you are brought in contact with all that is strange and bizarre.”	”I din position som inofficiell rådgivare och hjälpare till alla som är helt förbryllade, kommer du naturligtvis i kontakt med allt som är konstigt och bisarrt.”
I picked up the morning paper from the ground.	Jag plockade upp morgontidningen från marken.
“Let us put it to a practical test.	”Låt oss sätta det på ett praktiskt prov.
Here is the first heading upon which I come: ‘A husband’s cruelty to his wife.’	Här är den första rubriken som jag stöter på: 'En mans grymhet mot sin fru'.
There is half a column of print, but I know without reading it that it is all perfectly familiar to me.	Det är en halv kolumn med tryck, men jag vet utan att läsa det att allt är helt bekant för mig.
The crudest of writers could invent nothing more crude.”	Den grövsta av författare kunde inte hitta på något grövre.”
“Indeed, your example is an unfortunate one for your argument,” said Holmes, taking the paper and glancing his eye down it.	”Ditt exempel är verkligen olyckligt för ditt argument”, sa Holmes, tog tidningen och tittade ner i det med blicken.
“This is the Dundas separation case, and, as it happens, I was engaged in clearing up some small points in connection with it.	”Detta är Dundas separationsfall, och som av en händelse var jag engagerad i att reda ut några små punkter i samband med det.
There was no other woman, and the conduct complained of was that he had drifted into the habit of winding up every meal, by taking out his false teeth and hurling them at his wife.	Det fanns ingen annan kvinna, och det beteende som klagades på var att han hade drivit in i vanan att avsluta varje måltid genom att ta ut sina löständer, och kasta dem på sin fru.
This is not an action likely to occur to the imagination of the average storyteller.”	Det är inte en handling som den genomsnittlige historieberättaren kan föreställa sig.”
He held out his snuffbox of old gold, with a great amethyst in the centre of the lid.	Han höll fram sin snusdosa av gammalt guld, med en stor ametist i mitten av locket.
Its splendour was in such contrast to his homely ways and simple life that I could not help commenting upon it.	Dess prakt stod i sådan kontrast till hans hemtrevliga sätt och enkla liv att jag inte kunde låta bli att kommentera det.
He said: “I forgot that I had not seen you for some weeks.	Han sa: ”Jag glömde att jag inte hade sett dig på några veckor.
It is a little souvenir from the King of Bohemia in return for my assistance in the case of the Irene Adler papers.”	Det är en liten souvenir från kungen av Böhmen som tack för min hjälp i fallet med Irene Adlers papper.”
“And the ring?” I asked, glancing at a remarkable thing that sparkled upon his finger.	”Och ringen?” frågade jag, och tittade på en märklig sak som glittrade på hans finger.
“It was from the reigning family of Holland, though the matter in which I served them was of such delicacy that I cannot confide it even to you.”	”Den var från den regerande familjen i Holland, men ärendet som jag tjänade dem med var så känsligt att jag inte kan anförtro det ens till dig.”
He had risen from his chair and was standing between the parted blinds gazing down into the dull London street.	Han hade rest sig från sin stol och stod mellan de neddragna persiennerna och tittade ner på den tråkiga Londongatan.

Sherlock Holmes

Story

You might also like...

Enter the Ablas Game Hub